Tack för alla fina kommentarer.. jag är defenitivt inte frisk än men just nu är det bara en jävlig förkylning så jag kommer ut och säger hej på träningen sen. Som jag sa till Jenny förut får jag inte träffa er finns det ingen livsgnista kvar alls :)

Jag är sjuk. Igår va jag typ medvetslös. Tror jag spydde 20 gånger. Åt ingenting men spydde ändå, jag fattar inte. Jag tror att jag gjort något ont, jag vill inte vara sjuk. Jag ville träna igår men nej, tack så mycket du där uppe eller vem fan ja ska va arg på. Nu hade jag tänkt bli frisk för jag ska ta mej sjutton träna imon, med alla mina grymma tjejer. Saknar er som bara den när jag inte får träffa er.

Julia och Tilda, hoppas ni är på träningen imon för DÅ ska jag va där. Död eller levande, jag kommer.

Lovade ju en bild på min snyggaste kompis också och det mina vänner är ett löfte värt att hållas


I´m I right or what ? MALIN.

Okej så va man full igen. Och ja bara älskar de. Alkoholiler? Ja. Och de älskar ja de me. Och min bästa vän som ja e full me, Nina:) Japp. Och Anna, som ja saknar. Förresten har ja den snyggaste vännen: Malin. Bild imon. Later.

humör: strålande
känsla: härlig
väder: lite mulet och lite regn
bästa: att jag har finaste vännerna
sämsta: att jag saknar Anna
att göra: fixa mej iordning och dra till jobbet
borde göra: jobba
klädsel: de blir nog något bekvämt
tanke: det här kommer bli så bra
finaste: min mamma och pappa

---

Idag är det en väldigt bra dag, det har varit en fantastisk vecka och idag är det ju fredag. Ska till jobbet om en stund och imon är det jobb igen mellan sju och fyra men sen är det ledigt i två dar. Tok-bra. Lördagsmys med världens bästa Nina och på Söndag är det träning. Det är det bästa. Ledig måndag är inte helt fel det heller. Nu måste jag skynda mej så jag hinner i tid. Inte alltid min grej. Haha.

Later.

Förresten så hade jag en underbar helg, sjukt skoj i fredags med Madde, Tilda, Frida och Anna. Sen sjukt skoj med min gamla gymnasieklass i lördags. Tok-bra.


Från klassfesten.

Tror allt att  min Anna höjde mitt besöksantal igår. Hon länkade nämligen från sin blogg till min och vips! besöksrekord. Haha. Anna jag saknar dej redan.

Det är lite dålig uppdatering här men ibland saknas det motivation.

Igår var det iaf en liten tur och retur resa till Lindvallen. Jag var bakfull och behövde inte köra, sjukt bra. Allt gick jättebra (förutom att Anna körde fel redan innan Uddevalla så det blev en liten omväg) ända tills vi kom fram. Anna hade bestämt att vi skulle möte upp en kille på Gustavstorget men vad han inte visste var att vi hade hala däck på bilen. Det hela slutade med att vi inte kom upp för backen utan bara gled ner hela tiden. Vi garvade som fan men de hade kunnat gå riktigt illa, tredje gången gillt, Winker vid ratten och panik, bilen går inte att bromsa, inte att styra. Som tur va löste det sig och vi köre en bit bort och Anna fick ringa ett samtal

- Vi kommer inte upp för backen.
- Haha, va de ni som var där borta, tyckte de va massa bilar som inte visste va dom gjorde. Var är ni nu?
- Vi är en bit bort, ska vi åka nån annanstans?
- NEJ. Stanna där ni är.

Sen kom två trevliga typer på skoter och Winkler va helt facinerad," åååhh, skoooooooter".

Tillslut hittade vi Annas nya hak och kunde bära in all packning och hälsa på folket hon skulle bo med.

- Ska alla ni jobba här?
(Anna) - Nej bara jag.
- Men vad gör ni här då?
- Caufförer . .
- Ni är inte kloka.

(Jag hoppas för mitt liv att dom tar hand om min Anna annars vet jag inte vad jag gör). Sen va det hej då. Fan. Och sen hemresa.

Det började kanon, en liten backe ner och en liten sväng senare satt bilen fast i en snödriva. Haha. Jag trodde jag skulle skratta ihjäl mej och som toppen på grädden eller va det heter så halkar Nea när hon ska ta kort på eländet.

Vi puttade upp bilen och började köra hemåt. Winkler är en gud bakom ratten.

Var hemma vid halv tolv och jag lovar att jag har haft sämre söndagar. Fan vad jag älskar er!

Jag hade åkt bakfull till sälen 1000 gånger om för dej. Men jag vill aldrig mer säga hej då igen. FAN.

Detta inlägget tillägnar jag min störtsköna vän Anna.
Jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag gör med henne. Hon får mej att må så bra som jag bara kan. Och det mina vänner, det är inte illa.


Hon är snygg också.

Anna är underbar. Anna är fantastisk. Anna är speciell. Anna är smart. Anna är tok-bra. Anna är bäst. Jag kan hålla på i evighet men då kommer jag få skrivkramp. Vad jag egentligen vill få fram är att min Anna åker till fjällen på Söndag. Och det hade vart helt okej om hon bara skulle på skidsemester som vanligt folk brukar när dom ska till fjällen. Men inte Anna inte, nej här ska man vara extra ordinär och stanna ända till April. FÖR ATT JOBBA! Jag blir inte klok. Jag kommer sakna min Anna så oootroligt mycket.

Jag har även använt min hjärna på ett klokt sätt och lovat att köra henne till sälen. Fast det gör jag så gärna, det komer bli en underbar liten roadtrip och jag får även sällskap av Winkler, Nea och Wille. Underbart.

Men det kommer bli sjukt jobbigt att lämna Anna och åka hem utan henne. Sååå tomt. Vet inte riktigt vad jag ska ta mej till men som jag så snyggt uttryckte mej när vi pratade om allt; "Det är ju tur att du har din blogg" (som om att telefonen inte är uppfunnen än).



Nu blev detta helt flum för jag kan inte skriva bra om en sån här sak som om det inte vore för att Anna kommer få helt sjukt kul hade gjort att jag gråtit floder. Nu gråter jag bara en iten skvätt som man kan säga.

Anna, jag älskar dej och kommer sakna dej så in i norden. Jag vet att du kommer få det super och jag kommer ju upp på nyår. Tok-tur. Du har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. (okej, nu får jag sluta innan detta blir illa...)

     

Later.

Igår förlorade vi dm. Vi som skulle vinna.

Jag stukade tummen och kunde inte skala min clementin utan att de gjorde ont så frågade Anna om hon kunde hjälpa mej
- Nej, du har ju nio till. (?)

Nu sitter jag på bussen och ska snart till sprutdoktorn. (jag vet allt va ni tänkte nu) Men två sprutor kvar sen börjar jag bli fullvaccinerad. Så jag slipper konstiga hepatiter och grejer..


Jenny sa att jag såg trött ut idag.



Nån som håller med? Jag gör.

Later.

Alla som känner mej vet att det roligaste jag vet är att springa. Speciellt i spåret. Så därför gav jag mej ut tillsammans med Anna och Malin för en lätt löprunda med avslutande backträning. Första varvet gick helt okej, va pratade och skrattade lite. Varv två gick okej, vi pratade lite. Varv tre gick sådär, Anna och Malin pratade. (Varför i hela varlden utsäätter jag mej för sånt här?)

Sen var det backträning vilket gick väldigt bra. Men jag funderar fortfarande på varför det låter mer om Anna än om mej när man springer i backen..

Tv-mys med vänner, tre utslagna damer i halvliggande position och glögg. Dock var det ingen av oss som orkade skratta.. Men det vr kul ändå.

Later.

Nästa storsatsning på Tv3: "Ensam Sofi söker".

Vaknade klockan 9, helt sjukt trött. Kunde inte somna om. Kanon, eftersom jag inte kunde somna igår vilket ger ett resultat på ca 4 timmars sömn. Nu blev jag ännu tröttare bara genom att skriva de.

Men för en minut eller så blev jag plötsligt helt klarvaken, tvätten. Var fan är tvätten? Kanske där jag lämnade den sist? Tvättstugan. I min trevliga tvättstuga tvättar man antingen nellan 7-12, 12-17 eller 17-22. Jag tvättade naturligtvis igår kväll och gjorde allt utom att hämta tvätten.

Jag tycker det är väldigt pinsamt när sånt här händer så jag försökte tänka ut en smart ursäkt.
- kankse ingen är så korkad och tvättar klockan sju på morgonen en söndag?
- om jäg väntar till klockan tolv och smiter in mellan dom som ska tvätta?
- om jag aldrig mer hämtar min tvätt? (bara hela mitt liv i klädväg men man kan ju gå naken)

Jag tog mod till mej och hämtade tvätten och hoppades att människan som tvättade inte skulle vara där just då. Jag börjar proppa ner alll min skrynkliga tvätt som någon hade lagt i en enda hög på golvet och är nästan klar när dörren öppnas och det kommer in en tant. Ingen sån söt tant utan en vanlig tant. Då inser jag att jag tagit hennes ikea-kasse eftersom min visst låg under alla kläder.

Och vad ska jag göra nu?

Det slutade med några minuter av ursäkter innan jag som en tomat gick ut med min överfulla kasse. Jag hatar när sånt här händer.

Ibland har man dagar som inte är lika bra som alla andra dagar. Det är speciellt dom dagar som man vet hade kunnat vara så fantastiska som blir dåliga även om dom egentligen inte är så dåliga. Som idag.

Vaknade halv ett, hade ingenting planerat (egentligen väldigt skönt) så jag låg kvar i sängen och kollade på vänner.

Sen ringde mamma och ville bjuda på mat så tog mej upp och hoppade in i duschen (nej jag hoppade inte, jag gick) och tog mej sedan till mamma och åt god mat. Från ingenstans säger sen mamma: Ska jag gå me dej hem nu och hjälpa dej med disken? (hade klagat lite över att jag inte kunde äta hemma för att jag inte hade några rena tallrikar) - ehm, ja tack?

Så nu har lördagseftermiddagen och kvällen fördrivits med disk, städ och garderobsrensning. Mamma är bara alldeles bäst i hela världen. Som från ingenstans har jag nästan en ny lähgenhet. Bara sådär.

Så egentligen har det varit en bra dag, för det är inget dåligt som hänt men det är en dålig dag. För jag vet att det hade kunnat vara så mycket bättre, jag hade kunnat göra så mycket skoj.

Men nu sitter jag ensam och kollar på stjärnor på is istället. Inte jättekul. Men det blir väl bättre. Får ta mej igenom några dåliga dagar så kommer det nog en bra snart.

Väsrt vad dystert det blev. Jag är dyster. Och ledsen. Och arg. Ja arg, jättearg. Och det är bra.

Later.

Okej, här kommer en helt opartisk syn på det här med domare och regler. Så vitt jag vet så har domaren rätt att bedöma när spelare gör rätt och fel. Om man gör fel (enligt domaren) så kan han blåsa i sin underbara visselpipa och säga att nu gjorde du fel och ge bestraffning i form av frispark eller varning eller nåt annat trevligt. (Kanske tvinga iväg en på bio med en äcklig gubbe eller nåt.) Men vad händer om man som spelare anser att domaren gör fel (för det händer faktiskt, det vet jag)? Då får man minsann inte protestera inte. För då får man ännu mera varningar, och två varningar gör att man får ett rött. Rättvist? Nej.

Det är ungefär som när man va liten och bråkade med mamma eller pappa. Gjorde man nåt som var fel (enligt dom) så sa dom till en att vara tyst. Men vad hände om man själv sa åt dom att vara tysta? Ja, då åkte man in på sitt rum. Orättvist underläge utan att förtjäna det? Ja. För vad hände om man inte gick in på sitt rum utan sa åt mamma och pappa att gå in på sitt rum? Ja, då fick man gå in på sitt rum och inte komma ut. Hurra.

---

Nog om det. Det var all tid den här dagen fick åt den analysen.


Just nu: Rött kort åt kärleken.



Later.

humör: helt okej
känsla: glad
väder: just nu rullgardiner nere så ser inte men antar att det regnar och blåser
bästa: att jag ligger i min säng
sämsta: att jag snart ska gå upp (hinner väl inte somna innan klockan ringer)
att göra: sova gott och drömma sött
borde göra: ingenting
klädsel: trosor
tanke: att oftast har du inte rätt att klaga på det du tycker är fel om du inte gjort någonting för att förändra det
finaste: smultronstället

---

Imorgon ska jag gå upp alldeles för tidigt, vågar inte ens skriva när för då blir de helt plötsligt ännu mer påtagligt att det faktiskt fortfarande kommer vara natt när jag ramlar ur sängen.

På tal om att ramla:

---

Sov gott allesammans.