Det är lite dålig uppdatering här men ibland saknas det motivation.

Igår var det iaf en liten tur och retur resa till Lindvallen. Jag var bakfull och behövde inte köra, sjukt bra. Allt gick jättebra (förutom att Anna körde fel redan innan Uddevalla så det blev en liten omväg) ända tills vi kom fram. Anna hade bestämt att vi skulle möte upp en kille på Gustavstorget men vad han inte visste var att vi hade hala däck på bilen. Det hela slutade med att vi inte kom upp för backen utan bara gled ner hela tiden. Vi garvade som fan men de hade kunnat gå riktigt illa, tredje gången gillt, Winker vid ratten och panik, bilen går inte att bromsa, inte att styra. Som tur va löste det sig och vi köre en bit bort och Anna fick ringa ett samtal

- Vi kommer inte upp för backen.
- Haha, va de ni som var där borta, tyckte de va massa bilar som inte visste va dom gjorde. Var är ni nu?
- Vi är en bit bort, ska vi åka nån annanstans?
- NEJ. Stanna där ni är.

Sen kom två trevliga typer på skoter och Winkler va helt facinerad," åååhh, skoooooooter".

Tillslut hittade vi Annas nya hak och kunde bära in all packning och hälsa på folket hon skulle bo med.

- Ska alla ni jobba här?
(Anna) - Nej bara jag.
- Men vad gör ni här då?
- Caufförer . .
- Ni är inte kloka.

(Jag hoppas för mitt liv att dom tar hand om min Anna annars vet jag inte vad jag gör). Sen va det hej då. Fan. Och sen hemresa.

Det började kanon, en liten backe ner och en liten sväng senare satt bilen fast i en snödriva. Haha. Jag trodde jag skulle skratta ihjäl mej och som toppen på grädden eller va det heter så halkar Nea när hon ska ta kort på eländet.

Vi puttade upp bilen och började köra hemåt. Winkler är en gud bakom ratten.

Var hemma vid halv tolv och jag lovar att jag har haft sämre söndagar. Fan vad jag älskar er!