Detta inlägget tillägnar jag min störtsköna vän Anna.
Jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag gör med henne. Hon får mej att må så bra som jag bara kan. Och det mina vänner, det är inte illa.


Hon är snygg också.

Anna är underbar. Anna är fantastisk. Anna är speciell. Anna är smart. Anna är tok-bra. Anna är bäst. Jag kan hålla på i evighet men då kommer jag få skrivkramp. Vad jag egentligen vill få fram är att min Anna åker till fjällen på Söndag. Och det hade vart helt okej om hon bara skulle på skidsemester som vanligt folk brukar när dom ska till fjällen. Men inte Anna inte, nej här ska man vara extra ordinär och stanna ända till April. FÖR ATT JOBBA! Jag blir inte klok. Jag kommer sakna min Anna så oootroligt mycket.

Jag har även använt min hjärna på ett klokt sätt och lovat att köra henne till sälen. Fast det gör jag så gärna, det komer bli en underbar liten roadtrip och jag får även sällskap av Winkler, Nea och Wille. Underbart.

Men det kommer bli sjukt jobbigt att lämna Anna och åka hem utan henne. Sååå tomt. Vet inte riktigt vad jag ska ta mej till men som jag så snyggt uttryckte mej när vi pratade om allt; "Det är ju tur att du har din blogg" (som om att telefonen inte är uppfunnen än).



Nu blev detta helt flum för jag kan inte skriva bra om en sån här sak som om det inte vore för att Anna kommer få helt sjukt kul hade gjort att jag gråtit floder. Nu gråter jag bara en iten skvätt som man kan säga.

Anna, jag älskar dej och kommer sakna dej så in i norden. Jag vet att du kommer få det super och jag kommer ju upp på nyår. Tok-tur. Du har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. (okej, nu får jag sluta innan detta blir illa...)

     

Later.