Idag har mina eländiga tankar lugnat sig en del.

Ibland blir man upprörd, arg, ledsen och frustrerad och det är okej, det har oftast sina anledningar. Dock leder det oftast till att man blir mer o mer upprörd, arg, ledsen och frustrerad ju mer man tänker på det. Det hade vart skönt att bara kunna släppa taget om sina känslor. Att bara få vara glad mitt i allt elände. Jag jobbar på det, och jag tror innerst inne att jag är ganska bra på det. Förutom när jag gråter, jag blir så sårbar. Tårar gör mig såbar, och frustrerad, för att jag tillåter mig att gråta.

Men när tårrna torkat inser man att det inte går att få allting bra just nu, allt får ta sin tid. Och mina tårar hjälper mig på vägen. Dom får ut det värsta för stunden så att jag kan se saker bättre efteråt.

Som tillexempel; igår va jag ledsen, jag grät. Jag var inte trevlig och inte mottaglig för diskussion. Idag gråter jag inte och jag ser med ännu klarare syn vilken faktastisk människa jag har vid min sida. Som vill och försöker, kanske inte alltid lyckas men som försöker. Och viktigaste av allt; försöker på sitt sätt. Det är det finaste sättet av alla.