I fredags hade iaf jag, Malin och Anna världens bästa myskväll. Våran hemgjorda pizza blev hur god hur helst och vi åt tills vi nästan sprack. Efterrätten bestod av chokladpudding med hallonkräm och persikohalvor. Gott. Fast det låter inte gott. Men gott. 

(Bör tilläggas att bilden är tagen INNAN pizzan var i ugnen.)

Sen vann vi som sagt matchen i lördags vilket var helt underbart. Jenny spelade sin sista match och firade efteråt tillsammans med Micke G med öl och cigarr:

Det var en del speciella känslor. Nu blev det helt plötsligt fler fast konstiga.

Sen var det ju då fest. Man skulle kunna sammanfatta hela kvällen som inte helt bra. Jag var så lycklig när vi började festa, jag var tillsammans med människor jag tycker så mycket om, jag hade vunnit sista seriematchen, jag kände mej på topp och allt var underbart. Sen hände nåt. Allt blev bara helt fel. Att en känsla kan ändras så fort på grund av en enda sak. Dock var det säkert mycket som bubblade upp och spelade roll men jag kan inte sluta undra varför? Varför skulle det hända. Och den här gången var det inte ens mitt eget fel. Det var inte jag som gjorde nåt. Det var världen som var orättvis. Inte arg, men besviken och ledsen. För hur situationen hanterades. Just då kände jag jävla idiot. Just nu känner jag bara jävla.

Jag vill inte men det går inte att komma ifrån. Jävla känslor.

Idag är det däremot en bättre dag. Har jobbat, inte jätteskoj. Men eftermiddagen och kvällen har spenderats tillsammans med Anna och Malin. Vi har haft mys och varit kreativa. Vi har gjort batiktröjor. Dom blev katastrofalt fula. Men våra peecehalsband blev sjukligt snygga, vilket får kompensera. På lördag är det dags för användning då vi har avslutningsfest med fotbollen.

När vi var på kvantum idag tappade Anna en burk med lingon-sylt. Eller ingen burk, en hink. Det var inte så att hon tappade den lite lätt, hon tappade den så att det var lingonsylt på fler ställen än i burken. Till exempel på hela golvet, hela Annas sko och även lite här och där. Allt precis vid kassan och allt folk. Det var sjukt kul. Haha.

Min Andén är den bästa som finns.

Malin tror att hon är sjuk. Fast det är hon inte. Det är bara Anna som lurat henne. Anna tror nömligen att dom har samma sjukdom. Men dom är helt friska. Det vet jag. Anna bevisade det i lördags.

Nu ska jag ta tag i saker i mitt liv som är viktiga. Typ räkningar. Vem sa viktiga? Jag dör.

Man skulle unna säga som jag och Anna, grattis då din jävla fitta. Men det är ju inte snällt. Så jag avslutar med ett favorituttryck: Skjut mej.

Later.